9 oktober 2010, eftermiddag – Vaniljmilkshake

Jag skulle ner till annan avdelning, bort från intensiven. Till en övervakningssal. Sjuksköterskan Hans-Anders pratade högt när han körde ner mig i hissen. För högt. Fanns det ingen policy för hur högt man får prata i hjärnskadepatienters närvaro? Det borde det finnas.

Jag kopplades upp. Syrgas i näsan, dropp i armen, kateter och syrehaltsmätare på fingret. Den pep till hela tiden. Men det kunde den göra om man hade kalla fingrar, eller om den halkat fel. Hade infarter på både händer och fötter. Som Jesus.

 Mina bröder var där. Smärtan i deras ögon. Men också lättnad. Jag grät. Jag ville säga något till storebror, att jag varit så rädd. Men kunde inte. Tog i hans arm. ”Vi får prata om allt sen” sade han och grät också. Jag blundade. Och somnade.

 ”Vill du ha nåt?” sade en undersköterska. Jag nickade. Ja tack, vatten. Jag vill ha vatten. ”Juice? Energidryck? Sen har vi milkshakes som är goda.” Juice. Men hur skulle jag säga det? ”Vill du ha det? Milkshake?” Nej, det ville jag inte ha, men om jag skakade på huvudet, skulle han kanske tolka det som att jag inte ville ha något överhuvudtaget. Så jag nickade. ”Det finns banan, choklad, jordgubb och vanilj.” Burr. Men jag nickade. ”Vanilj?” Jag nickade.

Den vitgula sörjan var vedervärdig. Som smält vit choklad mixat med vaniljglass och avslagen sockerdricka. Men det var vätska. Jag drack upp allt. Somnade.

Vaknade av att Hans-Anders pratade ute i korridoren.Inne salen frågade min sänggranne som ringt på klockan när hennes son skulle komma. Vid fem, sa sköterskan.

”Vad bra, du har druckit upp allt, du gillade den” sa undersköterskan. ”Vill du ha mer?” Nej, snälla, låt mig slippa… Men det var vätska. Vätska. Jag nickade. Jag kunde inte dricka mer än halva. Sen var det stopp. Tvärstopp. Det var för äckligt. Somnade.

Sjuksköterskan Hans-Anders pratade bostadsköp med Gunnels son. Renoveringar av kök och badrum, huruvida man skulle ha rörlig eller fast ränta på lånet. Omvandlingar som han hade vart med om, andra som han kände vart med om, bostadsrättsföreningar i allmänhet och hans i synnerhet, styrelseposter. Och att det var bra att det var borgerlig majoritet i Stockholm. Gunnels son började prassla med jackan och säga att han måste gå. Hej då lilla mamma. ”Ska du redan gå?” Ja det skulle han. Måste hem och laga middag. Men jag kommer tillbaka imorgon.

Milkshake-undersköterskan ojade sig över att jag bara druckit halva. Ville jag ha en ny, lite fräschare? Jag skakade på huvudet. Nej. Jag sket i om jag inte skulle få någonting annat och torka ut, jag vägrade dricka den där. Ville jag ha något annat? Energidryck? Loka? Juice? Nyponsoppa?

Vänta. Vänta. Mitt svar kunde inte bli annat än ja eller nej. Om han presenterade alternativen i en hög blir mitt ”ja” eller ”nej” obegripligt. Jag vill ha Loka. Citron, helst. Men hur? Skulle jag hala fram alfabetspapperet och låta honom förstå att jag tänkte bokstavera mig fram, när han så uppenbart redan var påväg till nästa patient i tanken. Fokuset som inte var på mig utan delat på uppgiften att ha sett till att det står någonting i ett glas på mitt sängbord och på AnnMari som hade ringt på klockan några gånger och uppenbarligen ville något. Inte vara jobbig, inte vara tidskrävande. Jag minns inte hur jag det gick till, men jag fick min Loka tillslut. Nu var jag inne i systemet. Nu kunde jag bara peka på den tomma flaskan nästa gång.

 ”Hejhej Emma, jag heter Si Och Så och vi ska ta blodtryck på dig” Armen halades fram och jag blundade. ”(Siffror) genom (siffror), det är bra.”

”Hej, jag heter Så Och Si och här nån slags sköterska och vi ska ta tempen på dig”

Hela natten, varje timme väcktes jag av olika sköterskor som skulle göra tester. Jag väcktes av maskinerna som pep, sladdar och slangar som trasslade in sig i varandra och armen som inte följde med när jag försökte vända mig, utan slappt låg kvar i originalposition och måste flyttas med hjälp av högerhanden. Och var det inte jag som skulle testas var det någon av mina grannar som skulle göra det eller som ropade på sköterskan.

Annonser

2 thoughts on “9 oktober 2010, eftermiddag – Vaniljmilkshake

Add yours

  1. Den där milkshaken är för jävla äcklig. Och fet. Så den lägger sig som en hinna i gommen och på insidan på kinderna.
    Näringsfylld, sa de.
    My ass, svarade jag.
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: