Fragment 10-11 oktober 2010 – I huvudet

 Hans-Anders pratade högt. ”Du var lite svag igår, du bara sov och sov!” Jo man brukar väl vanligtvis bli ”lite svag” när man har spytt ett dygn i sträck och gjort en hjärnoperation? Och då kanske man får sova en stund första dygnet? Men jag är självklart ingen expert. Sade jag inte. Kunde inte. Så jag nickade.

Jag skulle duscha. Vissa sladdar kopplades ur, andra inte. Jag fick åka i en stol till duschen. Jag skulle få lära mig hur man gör när man bara har en hand som fungerar. Förmanande, som till ett dagisbarn. Nej, det är bättre om du gör såhär istället. Nej, ta inte den armen först. Ja jag vet ju inte!

Jag har ju fram tills för några dagar sedan haft båda mina armar. Den var tung. Jag hade känsel i den, men den var tung. Som en påse kött, men som var kopplad till mig.

Fick rena trosor, såna som knölar sig och mer liknar kortbyxor. Jag såg mig själv i spegeln när jag ovant fick borsta tänderna med höger hand. Landstingsskjortan, armen som låg slappt i knät. Och så huvudet. Bandagerat runtom och så en öppning mitt på huvudet där håret stack ut som en plym på en medeltida rustningshjälm. Vilken sorglig varelse.

Jag kunde äta. Plastförpackad mat som måste värmas upp till 70 grader. Efterrätt. Alltid efterrätt. Några ledsna päron i en tätförsluten burk som personer med bara en fungerande arm (typ jag) bara kunde drömma om att få upp utan att kasta iväg päron och burk och päronens vätska till sänggrannen. Men jag hade äntligen fått min Loka citron. Aldrig mer milkshake.

Systrarna kom på besök. Alla hälsade och frågade om mig. Förtjänar jag det? Jag är ju en dum person.

Man fick inte ha mobil på övervakningssalen. Det var för många maskiner som kunde bli störda. Jag var orolig för mp3n. Fick man ha det? På nåt sätt lyckades jag förmedla till mamma och hon frågade en sköterska och det visade sig att man fick det.

Jag försökte lyssna på ljudbok. Agatha Christie, men det gick inte, hängde inte med. Det var inte som att jag inte förstod, men mina tankar var högröstade och dränkte rösten från ljudboken.

Mellanbror hade med sig tvserier och filmer. Försökte titta på Myasaki-filmer. Lagom gulligt men ändå välgjort och med innehåll. Ögonen var långsamma, jag hann inte med att läsa texten. Filmen blev obegriplig, även om det är en enkel historia.

Systrarna hade tagit med sig böcker. Jag hade bett om det. Lättsamma böcker, och lite tyngre. Började med en lättsam, men fick inte ihop det. Påminde om när man pluggade inför en tenta, man måste läsa nästan läsa högt för att förstå och fokusera på innehållet. Problemet var ju att jag inte kunde läsa högt. Så jag nästan skrek orden inne i huvudet. Det hjälpte inte. Som en utombordsmotor som gav upp. Och gav upp. Efter några försök förstod jag vad som var fel. Jag läste bara mitten av raden. Inte från vänster till höger utan uppifrån och ner. Jag missade de ord som var utåt vänster och högerkanterna. Då var jag alltså förpassad till mitt eget huvud. Och mina egna tankar. På den stora och svarta framtiden. På allt jag hade förlorat. Och allt jag hade kunnat göra annorlunda. Jag borde till exempel ha skaffat en pojkvän innan operationen. Det hade varit praktiskt. Inte fåfängt trott att jag klarade mig bäst själv, som singel, med avbrott för dejtande. Alla andra kunde ju. Varför inte jag? Jag måste alltid göra det så jävla speciellt och på mitt eget sätt. Som alltid slutade i katastrof. Runt, runt i tankarna. Cirkelresonemang.

Annonser

One thought on “Fragment 10-11 oktober 2010 – I huvudet

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: