Det är tur att man inte kan se in i framtiden

 Jag har bestämt mig för att åka till landet. Det är nästan ett år sedan jag var där. Det starkaste minnet från förra sommaren är när jag inte kunde läsa Bamsetidningar för barnen längre. Det stora barnet, som kunde läsa lite och redan hade läst tidningarna tyst för sig själv, rättade bokstäverna, som hade börjat komma ut fel.

Den stora operationen låg framför mig, men ganska långt bort i tiden. Avlägset. November. Det är långt till november när man befinner sig i juli. Då skulle de där mörkgröna bladen vara bruna och frasiga. Ensamma klasar av rönnbär skulle lysa djuprött på kala träd. Men inte i juli. I juli är allt blått och rosa och kycklinggult.

Oro, oro. Den där främmande klumpen som fanns dolt i huvudet på mig, men påverkade mig. På vilka sätt visste jag inte. Jag hade ingen att fråga. Ingen att fråga om vad som kunde vara symptom och vad som bara var fabrikationer. Total tystnad från Karolinska. Och SÖS. Och Huddinge. Jag var borttappad, som en gammal tyghund i sandlådan.

Ibland kunde jag tränga undan tankarna och vara i stunden. Bada, såga träd, gå på auktion. Jag kunde vara lite glad.

Och nu ska jag åka dit igen. Jag kan nog inte hålla i motorsågen än.

Annonser

One thought on “Det är tur att man inte kan se in i framtiden

Add yours

  1. Skippa motorsågen. 🙂
    Jag var just hos svärmor som idag var så mycket piggare än på länge.
    Tack igen för allt du skriver! Tack. Och hoppas landet känns bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: