Nu måste ju jag TÄNKA OM!

New low. Aldrig får man vara riktigt glad. Eller säker. Jag skrev ju om senaste mötet hos neurokirurgen, och det är den informationen har jag gått efter i två veckor. Äntligen såg jag något slags slut på all väntan. Under sommaren skulle det bli. Under sommaren. Ha is i magen. Stilla, stilla. Snart kan du gå utanför dörren utan hjälm. Snart kan du sitta på tunnelbana eller pendel utan att vara nojig över att folk ser hakbanden och i såfall vad de tänker då. Snart kan du sätta upp alla skåpluckor igen utan att vara rädd för att slå i huvudet och dö. Bokstavligen dö – Jag har ett hål i huvudet nämligen. Som de snart, snart ska täppa igen. Med en plastlambå som det heter på neurokirurgmål.

Igår tog jag upp fortsatt sjukskrivning igen, eftersom min börjar ta slut. Jag berättade om senaste mötet med neurokirurgen för arbetsterapeuten. Hon sade att hon hade uppfattat det som att operationen skulle dröja längre. till efter sommaren. vi gick in och kollade på journalanteckningen som gjorts i samband med senaste läkarbesöket.

Där står det:

”… (Professorn) vill dock vänta 4-6 månader efter avslutad antibiotikabehandling med operation.” Efter. EFTER. Det innebär ju att det kan dröja ända till slutet av NOVEMBER. Aaaaaj. Jag. Vill. Inte. Vara. Med. Längre.

Jag läser vidare:

”Patienten informerad och samtycker.” 

När ska det ha skett? I helvete att de informerat mig. De ljuger i mina egna journaler. Och att jag dessutom skulle ha samtyckt till informationen jag inte har fått? Den stora hopplöshetsvågen sköljde in och drog mig med. Gick mellan ilska och absolut total trötthet i varje andetag.  

Gång på gång. Gång på gång skarvar de, hittar på, tappar bort remisser, underlåter att informera. Det är inte en person, utan ett systemfel, nån slags jävla kultur som har skapats under årens gång. Man skapar sig rutiner utan att tänka på vilka som blir lidande i slutändan eller utan att ens göra det som är mest tidseffektivt. Och humant.

 Det är mitt liv det handlar om. Mitt liv, min kropp, mitt huvud. Min tid. Det minsta ni kan göra är väl att säga vad ni kommer göra med den? Skit också.

Anyways. Hade en skitskum dröm natten till måndag. Som sedan fick sin prosaiska förklaring. Jag drömde att jag var tillsammans med Kenny Bräck och att allt var jättemysigt och bra, och sen visade det sig att han bara hade varit tillsammans med mig för att få tillgång till min lägenhet där det hängde en tavla som han hade stulit och bytt ut mot en kopia. På morgonen funderade jag på hur en så skum plot hade letat sig in i mina drömmar …Kenny Bräck? Då kom jag på att jag hade sett två tvprogram kvällen innan. Mästarnas Mästare och Morden i Midsomer. Där ploten var just en konststöld med utbytt tavla. Så fantasifull och kreativ är jag.

Annonser

3 thoughts on “Nu måste ju jag TÄNKA OM!

Add yours

  1. Ja,och så var det den där deckaren vi hörde i Ranungen. Huvudjägarna. Smarta skurken som bytte ut förfalskningen mot en förfalskning för han trodde att förfalskningen var äkta och gick att sälja …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: