Kväll 18 oktober – Fängelsekund

 Mamma och pappa kom efter middagen. Vi ondgjorde oss över allt som var dåligt med situationen. Det kändes bra att kunna skämta om det. Liv och Otto kom. Otto var glad och lite ledsen. Det är märkligt att träffa vänner efter att ha varit i någon slags livsfara. Som på sitt håll har gått och oroat sig för mig. Trösterikt, men samtidigt ledsamt. Att jag har människor omkring mig vill att jag ska leva. Vilket otroligt fint nätverk jag har. Om jag är svag och liten och bräcklig och ledsen, är det nätverket som kan hjälpa mig att fortsätta. Om man kan se något positivt i kriser så är det väl kanske att man får känna skyddsnätets styrka när man faller. Att man plockas upp, mjukt. Visst påfrestas nätet av fallet, men det brister inte, och man trillar inte igenom. Jag måste ha gjort någonting bra, som har kunnat välja ut såna fantastiska, varma och starka människor och att de dessutom vill, helt frivilligt, finnas i mitt liv.

Mårten kom också. Nu var vi sex personer i mitt lilla rum, jag hade bara två stolar och det räckte ju inte. Några satte sig på min säng. Vi pratade om mitt schema och alla luckor som fanns. Och att jag troligtvis inte ens skulle få promenera, utan vara fast på rummet. Men om jag hade någon med mig, som ledsagade mig, skulle jag inte kunna få gå ut då?

Vid halv åtta knackade det på dörren och undersköterskan kom in. Oj, vad många ni är, sade hon lite oroligt. Hon sade att nu var det kvällsfika, mackor och te. Jag kunde komma ut i dagrummet. Nej tack, sade jag. (Jag har ju besök…?) Jaha, sade hon. Men ändrar du dig så finns det där ute i dagrummet.

Jaha. Jag skulle alltså lämna mina besökare för att gå ut och hämta te och mackor? Skulle jag sitta där också medan de satt inne i mitt rum och väntade på mig? De hade kommit för att besöka mig, inte sitta på mitt rum. När jag tänker på det såhär i efterhand så tänker jag att tanken med det där kvällsfikat skulle vara att jag skulle integreras i gruppen. Gott så. Varför då lägga kvällsfikat under besökstiden? Och varför bjöds inte mina besökare ut till dagrummet i såfall? Det visade sig ju att det fanns en besökskassa, där man kunde lämna en femma för kaffe eller te. Otroligt märkligt.

Tio minuter senare kom sjuksköterskan in med medicin. Samma sak. Oj, vad många ni är. Inte på ett trevligt sätt, vad kul att det är så många här, vad kul att det är så många som bryr sig om dig och vill besöka dig Emma, vilken tur du har! Utan misstänksamt. Vad vill ni här, ungefär.

Liv frågade om schemat, om det gick för sig att komma ut och ta med mig på promenad? Nej, Emma ska vara här, hon har ju ett schema att följa och måste vara tillgänglig. Ibland bokas det in tider. Men, framhärdade Liv, hon har ju så mycket håltimmar, det är väl bättre om hon kommer ut då?

Nej, under de tider där det inte är någonting, då ska Emma vila.

Punkt

Vila. En timme effektiv tid och 23 timmars vila. Heja.

Jag kan förstå om jag inte får gå ut själv, även om jag själv var övertygad om att jag klarar av det måste de också vara det, det är ju de som är ansvariga. Men att jag får komma ut lite, i sällskap med någon jag känner, kan väl inte vara en dålig grej? Eller?

Det här är inte rehab, det är ett fängelse.

Annonser

2 thoughts on “Kväll 18 oktober – Fängelsekund

Add yours

  1. Det är det kära nätverket som håller en uppe och utan dem så faller man pladask rakt ner i ett hål som heter avgrund. När jag låg på avdelningen efter IVA så tog min store starke kille med mig ut på toa och gissa vilken utskällning vi fick- Ha! de borde ju stått och gjort vågen för att jag klarat av det trots all morfin som jag hade i kroppen!

    Kämparkram till dig och du, med en egen vilja kommer man längre 🙂

    1. Och de borde ha varit glada att du hade en sån fin kille och uppmuntrat eftersom det är han som kommer vara ditt stöd lång tid framöver. jag kommer aldrig att förstå det där med avogheten inför anhöriga. Rehaben på Huddinge har haft en annan inställning. Där har man förstått vikten av de som är nära. Och stöttar även dem, så de i sin tur orkar stötta den skadade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: