Nu är jag tacksam, på riktigt

Nu är jag tacksam. På riktigt. Att ni läste mitt förra inlägg.Att ni blev påverkade. att ni blev arga. Ni blev arga å mina och de andras vägnar.Det är stort.

Vittnesmål från socsekreterare, vittnesmål från människor som har varit där, är där. Den våg av kritik jag räknade med uteblev. Kanske för att de inte har läst det. De som är ansvariga för att skyddsnäten har fått så stora hål att var och varannan faller igenom. Och de som tycker att det är helt rätt att vi har ett sådant samhälle.

Men jag är tacksam  att ni, nej att VI, är många som inte vill ha det så. Som tycker att betala skatt är något självklart, och att den skatten ska gå till att hjälpa andra människor. Ja, jag har också jobbat och betalat skatt innan jag blev sjuk, så jag FÅR uttala mig.

Jag är också tacksam över att ni inte verkar döma mig. Det betyder så outsägligt mycket. För att jag ska våga skriva igen. Och jag vill skriva. För min egen skull, men för de andra, de tysta.

Samtidigt fortsätter det. Situationen är fortfarande krisartad. Efter det där samtalet jag hade, fick jag komma på möte, och när de fått alla papper fick jag pengar. Men fick samtidigt veta, att om jag skulle fortsätta söka pengar, måste jag söka jobb. Trots att jag har min praktikplats. Jag skulle också ringa en socialsekreterare jag fått tilldelad mig och komma på möte.

Så nu är vi där igen. Sökt socialsekreteraren, lämnat meddelande, ringt igen, inte kommit fram. Igen och igen. Utan att hen ringer upp. Dagarna går. Närmar sig obönhörligt månadsskiftet och räkningsbetalningstider. Jag kan inte räkna med att få komma på möte innan dess och verkligen inte att få pengar. Om jag ens får några. Jag kan inte låna, då räknas det som inkomst.

Har nu lämnat över telefonringandet till föräldrar. Tur att jag har sådana. Som jag har bra kontakt med. Som ställer upp. Som kan ringa och vara arga å mina vägnar. När jag inte orkar.

Annonser

9 thoughts on “Nu är jag tacksam, på riktigt

Add yours

  1. Hej, tack för din text, och för att du har ordets makt och gåva! Jag kommer att sprida din text till andra som liksom jag är forskare inom socialt arbete. Jag tycker också att du ska ta kontakt med Tidningen Socionomen för din beskrivning av din situation behöver diskuteras på en bredare arena.
    Varma hälsningar Lotta

  2. You have a gift for writing. After reading your words I feel that I have some idea of what you are going through. I hope that your words produce improvements for you and for those who are in a similar position. You are so strong and so brave, you will prevail.

  3. Precis så är det, du får inte äga något om du begär socbidrag. Då jag var utslängd från försäkringskassan och levde på 0 kr/mån så skulle jag först tvingas skiljas, sälja min del i huset och bli en hemlös för du får inte heller någon bostad, då du inte har en inkomst. Jag sa att jag skulle ta mitt pick och pack och semestra i Irak eller Afghanistan, det gjorde ingen skillnad om jag var levande eller död just då. Var i mitt eget krig för mina rättigheter och upplevde mig totalt värdelös. Utan anhöriga överlever vi inte.

    Ingen är avundsjuk på din situation. Okej då, kanske de hemlösa och den som inte har någon anhörig.

    Om man som du har en praktikplats, ja det är väl för att testa hur det ska gå att kunna arbeta med de funktionshinder du har och kanske kanske kunna få en plats där sedan, så borde det finnas en lag som ger dig rättigheten att inte samtidigt även tvingas söka arbete. Ett arbete som du förmodligen inte heller har en chans att få, nu när alla ska klara att prestera till minst 150% och tåla stress. Sök jobb hos regeringen, de om någon borde ge dig chansen.

    Att söka arbete samtidigt med en praktikplacering och att ha ett sådant funktionshinder som du har, blir en arbetsbelastning på 200%. Den stressen som läggs på dig är skadlig för din hälsa och den redan begränsade tillvaro du tyvärr har hamnat i. Du borde få ersättning för post traumatisk myndighetsförnedring!

    Det finns undersökningar som visar att den stress vi går igenom visar samma symtom som de som är med om krig. Vi som redan har skador i hjärnan och behöver få hjärnvila och ska inte tvingas till denna form av stresspåslag. Stressen är säkerligen en stor orsak till depression. Kan du inte få ett läkarintyg på detta och kunna visa dina soc handläggare. Fresten borde du få ersättning från försäkringskassan till 100% och sedan i din egen takt försöka komma ut i arbete. Å, vad jag avskyr denna lag som inte ger sjuka och funktionshindrade rätten till ersättning, utan en evinnerlig lång kamp.

    Inte för att jag vill att du ska få ett epilepsianfall igen, men nästa gång om du får ett, så pricka in det samtidigt du är hos socialsekreteraren. Ja, för att se om det finns någon form av medmänsklighet hos vissa paragrafryttare.
    Jag har en bekant som var i din sits och hans sochandläggare sa att han skulle ta död på hunden först, sedan kunde han försöka be om pengar. En annan gång hade han fläckar på byxorna och då sa kärringen att ”jaha du, du är ute på svartjobb och skitar ner dig”. Det borde vara straffbart att vara så elak.
    Jag förstår de som inte orkar härda ut med myndighetskränkningarna och istället väljer att ta sitt liv.

    Måtte du få lugn och ro, hitta någon stans att få arbeta efter din förmåga och åter känna kärleken spira. Sluta aldrig hoppas och våga drömma!

    Stor kram till dig och dina anhöriga som kämpar för din rättighet!

  4. Ring taltjänst och kolla med dom per omgående och kolla med dom. Ta för guds skull med dig någon till ALLA möten framöver, oavsett vem. Jag önskar att det inte vore så men dynamiken i möten ändras oftast helt och hållet när någon ”frisk” är med.
    Jag hade arbetat – heltidsanställd på statlig myndighet – och fick såväl stadigvarande sjukersättning som ja, pengar. Jag fick den där sjukersättningen sex veckor innan de nya reglerna om att man kunde utförsäkras. Det kändes som om jag hade sprungit ifrån en eldsvåda.

    1. Jag har alltid, alltid med mig någon i möte med sjukvård och myndigheter. Det har jag lärt mig. Det är trist att det måste vara så. Att man måste det. Men det måste man. Tyvärr.
      Och, ja, du hade tur! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: