Hjärnan är fantastisk – SöS, Mars 2010

 

Jag gråter inte. Jag ligger och finner mig. Jag får epilepsimedicin. Jag får besök. Jag får sjukhusmat. Jag ska ligga inne en vecka på observation. Och jag ska göra min första magnetröntgen. Min allra första, bland många. Men det vet jag såklart inte då.

Det nya. Jag har någonting i mitt huvud, någonting som inte borde vara där. Min kropp är intagen. Har blivit intagen, utan att jag har vetat.

Jag får lära mig saker om hjärnan. Sådant som lärdes ut i biologin i nian, i kapitlet människokroppen. Men som glömdes lika snabbt, eftersom det inte fick plats i världen av skådespeleri och scenkonst som då var min.

Men nu får det plats. Och stannar. Får lära mig om hjärnans olika delar och vilka delar som styr vad. Letar efter samband, efter samband i min person, mina egenskaper.  ”Att jag är såndär, kan det bero på..?”

Besöken ja. Mina vänner och min familj. En helt ny, helt okänd enhet spränger, tränger sig in i samtalet och kräver uppmärksamhet. Tränger sig emellan. Landar för att stanna. Måste jag omvärdera hela min person nu? Ta med det här i beräkningarna? Eller kan jag hålla det ifrån mig, SKA jag hålla det ifrån mig, på avstånd? Fortsätta som vanligt?

Jag ligger på en strokeavdelning. Jag har inte fått en stroke, jag har fått ett epanfall. Men de vet inte var de ska lägga mig. Så jag ligger här, hos de vithåriga.

Och jag får komma hem, efter en vecka. Läkarna har sagt mig att det är Karolinska som ska ta över och diagnostisera. De vet fortfarande inte vad det är för något, trots magnetröntgen. Jag kommer få en kallelse. Det kan vara ett kärlnystan, men det ser inte riktigt ut så, därför ska en expert på området, en hjärnkirurg och professor som arbetar på Karolinska ta över. Och han kommer kontakta mig. Jag kommer få en kallelse. Så jag åker hem. Med mina nya, tunga mediciner och undringar som sakta börjar formulera sig. Medicinen kan göra en trött i början har man sagt. Man har också sagt att om jag skulle vilja prata med någon finns det möjlighet till att få prata med en kurator.

Jag avvaktar. Det kanske inte kommer behövas. Jag kanske klarar det här själv. Utan att prata med någon. Professorn kan ju svara på funderingar, när jag får besked. Ska inte belasta sjukvården mer än jag redan gjort.

Jag är sjukskriven några dagar till. Går hemma, funderar och är trött, jättetrött. Tröttare än jag någonsin varit. Och då har jag ändå varit ganska trött, några gånger.

Jag är yr och svimfärdig. Det kanske beror på medicinen, men jag vill veta, såklart. Så jag ringer strokeavdelningen på SöS där jag legat inne, eftersom jag inte fått någon kallelse från Karolinska än och alltså inte officiellt hör dit.

Jag hör inte till SöS heller, längre, får jag veta. Och det finns ingen som är ansvarig för min medicin heller. Jag ber dem kolla vem som skrev ut medicinen, den personen kanske kan svara på frågor i alla fall. Nej, han kan inte svara. Men Överläkaren ska ringa sedan. Jag väntar i några dagar. Och han ringer. Säger att jo, det är ju vanligt att sådana mediciner gör en trött i början. Ja, tack då.

Jag väntar. Börjar jobba som vanligt.  Väntar och googlar. Jag har glömt vad saken hette, så googlar lite på måfå. Hittar till uppsatser som läkarstuderande har skrivit. Förstår inte så mycket, så jag hittar på och gissar. Intar en nyfikenfascinerad-inställning till allt. ”Vet du vad sjukt… Det är ju ändå fantastiskt hur hjärnan fungerar!”

Annonser

2 thoughts on “Hjärnan är fantastisk – SöS, Mars 2010

Add yours

  1. Ja, hjärnan den är fantastisk men inte min devalverade skrutthjärna, jag skulle gärna vilja byta ut min mot en frisk och högintellektuell hjärna.
    Det måste bli en bok av det du skriver, nu sa jag det för femtielftegången och jag menar det.

    Varm kram!

    1. Annika! Din hjärna är ju fantastisk också! Att den har återhämtat sig så pass mycket som den har! Sen vill en ju ibland kasta sin något defekta och få en ny, när den inte lever upp till förväntningarna. Jag blir ofta arg på min. Tack fina! Så länge jag inte har något bokkontrakt fortsätter jag att skriva blogg. 🙂 men jag vill såklart att det ska bli en bok. Kram, fina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: