Vi kör på det – oktober november 2013

Vi kör på det. Vi kör på vimsigheten. Vi kör på att inte ha förmåga att hålla en tanke. Inte kunna fokusera i en timme. Kanske mindre än tio minuter. Stirrar på skärmar, slutar prata mitt i meningar. Letar ord och hittar dem inte igen. Vi kör på ramlandet i trappor. Handfallet i stentrappor. Vi kör på det. Den här gången visste jag vad det var. MEDICININVÄNJNING.  Så en vecka fick jag räkna med det. Två veckor, kanske. Tre veckor…?

Jag hade bestämt mig för att det är järnbrist. Jag hade ju haft det förr. Den där yrseln. Jag kanske inte ens hade höjt värderna utan haft låga värden hela tiden.

Novemberonsdag. Sjätte november 2013, för att vara exakt. Jag är yr. Jag är sen. Som vanligt. Stryker längs Slussenväggarna som en skummis, krampaktigt grepp om stången, men är tillräckligt medveten för att försöka dölja att det är just det jag gör. De gånger jag inte får hålla mig i någon stång, när jag måste gå över plattformen, sätter jag upp handen framför sidan av ansiktet. Som om jag skulle göra en Silvia-vinkning. Stödjer fingertopparna lätt på glasögonskalmen. Vet inte varför. Men det känns som om det lättar. Hela tiden tänker undrar jag om det är såhär det ska vara? Om alla har det så här, enda skillnaden är att jag är sämre på att bita ihop? Om jag blivit så fokuserad på min egen kropp att jag skapat symptom? Sånt har en ju hört om. Eller är det nu jag borde hojta till mig någon medpassagerare och få hjälp att ringa ambulans? Innan anfallet kommer? När jag åtminstone kan prata. Eller ska jag vänta på att den dunkande yrseln går över? Den brukar ju göra det. Men inte nu.

Lyckas ta mig till jobbet. Yrseln fortsätter. Vet inte vad jag ska göra. Sätter mig på kuddarna i fönstret. Mina medarbetare frågar hur det är, hur jag vill göra. hämtar vatten. Jag halvlägger mig ner och känner gråten breda ut sig inuti. Den letar sig ut. Jag måste nog åka in, säger jag. Redaktören (en av dem jag arbetar nära med på praktiken) skjutsar mig till SöS. Jag säger att det är ok, du får verkligen åka tillbaka sen. Jag vet ju att de har mycket att göra.

Så är jag tillbaka. Entrén. Flashbacks från när pappa och jag kom in. När allt blödde och dunkade därinne, och jag kräktes mango. Men det är ju inte så nu, då skulle jag ha andra symptom. Huvudvärk. Arm som inte funkar. Prat som inte kommer. Så är det inte nu, bara lite yrsel.

Vi sitter och pratar, Redaktören och jag. Småpratar. Jag får komma in förvånansvärt snabbt. Berättar igen om symptomen. Ja, det kan ju vara många saker. Vi ska ta prover, säger läkaren. Nu är jag spiksäker på att det är järnbrist.

Prover, andra väntrum väntan. Jag har ingen täckning i väntrummet och måste gå ut för att ringa. Känner mig mer och mer löjlig. Det är bara psykosomatiskt. Dessutom har det lagt sig lite nu. Proverna är färdiga. De ser bra ut. Känner mig ännu mer fånig. Så det är säkert biverkning av medicinen, fortsätter läkaren. Men eftersom du har den historia som du har, med blödningen, så ska vi göra en CT-skalle. Om du inte hade haft blödning förut, så hade vi inte gjort det. Men bara för att vara på den säkra. Kan man känna sig mer löjlig än jag gör mer urbota filifjonkelöjlig än jag gör? Det går nog inte. Jag bedyrar för Redaktören som suttit med mig i alla väntrummen väntat och pratat att “du verkligen verkligen får åka tillbaka, det verkar ju inte vara någonting.” Men det slutar med att vi fikar istället, på SöS ljusa Cafe i entrén.

Sösakuten är rörig, många väntrum, många korridorer där folk i vitt eller ljusblått svischar förbi. Men röntgen blir av. Och vi får vänta igen. Länge, länge, länge. Jag har nån slags teori om att det är för att det inte är någonting så blir mitt fall inte prioritet längre och de tar mig när de har tid. Vilket är aldrig. En sjuksyrra kommer och säger att läkaren kommer alldeles strax och förklarar. Ok, vad bra. (Förklarar vadå)

Läkaren kommer. Tar in mig i ett litet rum. sätter mig i en stol. Hon berättar för mig att jag kom in på grund av yrsel och att de tog prover (varför berättar hon det här, det hände ju nyss och det hände mig, SÅ dåligt minne har jag inte). Jag lyssnar snällt på hennes berättelse om vad som har hänt mig den här dagen. Nu har hon kommit till röntgen. Och jag förstår. Alla bitar rasslar på plats. Som en sådan där reklam för kamera, Iphone eller plasmaskärm, där ett vattenfall av små pixlar rinner ner och sen sätter sig till rätta i en bild. Hon är väldigt allvarlig. Jag ler, tror jag. Sorgset. Det är så jag känner mig. Men jag är lugn. De har hittat någonting. På samma ställe som förut. Det är svårt att säga vad det är, men det kan vara ett nytt kavernom, eller att de inte fick bort allt när de gjorde förra operationen.

Jag är helt stilla inuti. Hon har ordnat en säng på en avdelning så jag får stanna över natten. Jag frågar lite frågor, kanske kommer det en tår, men en liten i så fall. Den sjätte november 2013. Eller den tionde mars 2010.Tre och ett halvt år sedan fick exakt samma besked.  Som att tiden har stått stilla därinne på SöS. Men det har den ju inte. Den har inte stått stilla för mig heller. Men nu, just nu har de tre åren aldrig funnits.

1452973_10151979754202118_260600262_o

Arg lapp à la SöS. Jag tycker den är fin.

Annonser

8 thoughts on “Vi kör på det – oktober november 2013

Add yours

  1. Läste det här i går kväll och började gråta. Jag gråter inte ofta. Det kan gå 2-3 år mellan gångerna. Försöker komma på ett ord som sammanfattar det här. Orättvist. Tröstlöst. För jävla överjävligt för jävligt.

    1. Ja. Det är för fan orättvist. Det kan jag också tycka ibland. Men det finns ingen att klaga hos, riktigt. Jag kan inte ens klaga på mig själv, som jag brukar.

  2. Så du skriver … fast jag varit med i din verklighet ibland, dina bilder är så … min finaste ”dot”!

  3. Du ska inte behöva fått vara med om detta en gång till, det räcker, det är bara för mycket. Ja, vem skulle man kunna skylla på? Men jag är så glad att du finns kvar här!

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: