Porslinsblommor och kroppsfokus

Det är sommar. Det är varmt. Jag har en ny kattbebis och är ganska glad. Trots att det händer fruktansvärda saker i omvärlden. Har haft svårt att ställa om, lyfta blicken från min egen person, mitt eget lilla kroppshelvete, till den stora världen och vad som händer i den. Orkar sällan ta mig igenom en hel text, tänka vidare, bortom orden i texten. Ta in, tolka, reagera. Det där fokuset som legat på MIN kropp och MIN situation har jag inte kunnat röra mig bort från, fastän det har varit ganska odramatisk konvalescens.

Jag sysselsätter mig med vanliga saker, leker med och oroar mig för katten, stickar och sköter om blommor. Tittar på serier jag redan sett. Orkar inte se nya saker. Ensam. Jag tycker om ensam. Då slipper jag prata. Ingen att jämföra mig med heller. Jämföra och känna mig sämre än. Ja katten då. Men hon pratar ju ännu sämre än jag. Kan bara säga ”MIW!”. Det kan jag också säga, och till exempel ”kaffekopp”. Och massa annat.

Men oj, vad min porslinsblomma har växt! Dags att binda upp den, tänkte jag käckt i förra veckan. Sagt och gjort, drog ner allt på golvet, och började linda de långa stänglarna tillsammans. En del blad gick av och på något sätt fick jag växtsaft på fingrarna och sen i munnen. Fråga mig inte hur, jag stoppade väl fingrarna i munnen som en bebis. Kände den bittra smaken och tänkte inte så mycket mer på det. Förrän strupen började dra ihop sig, likt allergi.
Rädslochocken. Kall och varm, registrerar allt som händer inuti, tolkar. Och reagerar. Googlar PORSLINSBLOMMA GIFTIG. Får upp sidor om att jo, den är giftig. Men inget om hur giftig eller om symptomen. Den supermedvetna skräcken. Och vem ska jag ringa? Sjukvårdsupplysningen? Och får en bild av hur vårt samtal kommer se ut. De kommer tolka mitt talfel som symptom på neurologisk skada av giftet och jag måste dra hela historien utan att få panik eller gråta. Föräldrarna? Men de är uppe i Hälsingland och vad kan de göra, 36 mil bort? Börjar känna mig yr. Blir rädd. Eller är det tvärtom? Kan inte avgöra längre.

Ensam. Jag tycker inte om ensam. Det är sånt här partners är till för.
Vid en tidpunkt överväger jag att inte göra något överhuvudtaget. Gambla. Bara lägga mig ner och låta halsen snörpa ihop sig totalt. Är så jävla trött på det här.

Jag ringde till föräldrarna, pratade och blev lugnad men ledsen. Ledsen över att jag oroar dem, att jag inte har någon annan att oroa. Ledsen över att min jävla kropp fått mig att bli hypokondrisk. För hur ska jag kunna avgöra vad som är dödsfara och vad som inte är det? Nu när jag varit med om verklig dödsfara och avfärdat det som stress ett antal gånger. Nu finns det. Det KAN hända.
En krukväxt. Så skrattretande och pinsamt när jag tänker på det.
Kroppen. Kroppshelvetet. Hjärnhelvetet. Mina ständiga fiender. Bli vän med din kropp! Men jag vill att den ska säga förlåt först. Det är väl inte för mycket begärt. ”Alltså, förlåt, verkligen”, skulle kroppen säga. ”Förlåt för att jag fick dig att bli hypokondriker. Jag lovar att aldrig göra om det.”
Sen kan vi kramas och bli vänner igen.

Annonser

3 thoughts on “Porslinsblommor och kroppsfokus

Add yours

  1. ÄLSKART!! Ömmar för dig. Blir skärrad med dig. Gråter lite med dig. Ler med dig… ❤ ❤ ❤ Kan inte du ge ut dina blogg inlägg i bokform?

  2. Hej kära Emma!
    Ja, att bli vän med sin kropp är väl den svåraste utmaningen vi har, när vi nu hamnat i denna situation. I 30 år har jag och kroppen varit osams otaliga gånger och hade jag inte humor och en förstående make vid min sida, så vete katten vad jag tagit mig för. Han har kört mig till akuten ett antal gånger bla för jag är så himla allergisk, oxå. Tog en gång en salva som skulle lindra muskelsmärtor och vips så fick jag brännskador av innehållet i en liten salvtub. Vore väl en sak om jag råkat hälla kokhett vatten eller något sånt på mig, men nejdå en sketen salva 😦

    Djur är annars den bästa medicinen med sin villkorslösa kärlek. Det räcker med att vara en matdistributör, så vips är man världens bästa, i alla fall i något 🙂

    Kramisar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: