Viktiga rockar – 20 augusti 2014

Idag träffade jag och pappa en viktig rock. Jag vet att han var viktig eftersom han ändrade datum tre gånger. Per brev. Jag är glad så länge jag har ett datum. Det har inte varit så ens alla gånger. Den viktiga rocken visade sig vara den som opererade på mig senast. Han som jag försökte kräkas artigt inför precis efter operationen.
Jag önskar att de inte var så självsäkra jämt. Sade så olika saker, självsäkert. Att de vågade säga ”vi vet inte”. Ibland verkar det som att de improviserar på plats. Gör nån slags teaterövning. Och jag får skämmas för att jag påpekat nåt den förre läkaren sagt till mig. ”Nä, men så är det inte”. SMåleendet. Jag har också insett att man måste kunna prata kirurgiska. ”Det ser bra ut” betyder inte att allt är ok, som jag har tolkat det som. Det betyder bara att det ser bra ut. Fina bilder på hjärnan, ungefär. Det finns inga brasklappar i kirurgiskan. Inga ”men det är klart att vi VET ju inte”.
Men i alla fall, det såg bra ut. DT-bilderna jag tog i juni såg bra ut. Så långt. Bra. Fina bilder.
Han ville göra magnetröntgen en gång till. Men SEN! är vi färdiga. Nej, sade jag. ”Vi är inte färdiga med varann. Jag vill vara SÄKER på att det inte kommer nåt nytt.” Eller jag sade inte direkt så, jag sade något om att ”eftersom det blev som det blev förra gången känns det väldigt osäkert…” osv. Han gick med på en röntgen till efter ett år.
Jag har många fina bilder på min hjärna. Undrar om skulle kunna göra en liten bilderbok av den. Eller en sån där bok där man bläddrar snabbt så det ser ut som att nån springer till exempel. Man skulle kunna göra en sån bok över röntgenbilder på min hjärna. ”Den växeer och vääxeer och DÄR börjar den blöda och nu är den borta, men så kommer en till grej som växeer och vääxer och NU! är den borta!”

Barnbok? Pekbok? Ritbok? Bitbok?
Det kan man kanske bli rik på.

Advertisements

2 thoughts on “Viktiga rockar – 20 augusti 2014

Add yours

  1. Sköna härliga Emma! Jag skulle oxå önska att dom bara kunde säga nån endaste gång. ”Vi vet faktiskt verkligen inte. Vi kan inte ens Tro. Vi kan bara säga som det är. Vi är oxå bara människor”. Vilken skillnad det skulle bli i det mötet….

  2. Härliga ärliga Emma! En ritbok blir väl bra, då kan man ju måla rött rött rött nästan överallt och det är kärlekens färg 🙂

    När min mamma låg för döden pga cancer frågade hon läkaren hur lång tid har jag kvar? I detta skede visste vi tack vare blodprover att det rörde sig om kanske 2-3 veckor. Läkaren tog fram humorn och sa, – det får du fråga henne om, och pekade på prästen som stod med i rummet, hon har bättre kontakt med Gud än vad jag har 🙂

    Det är tur att vi inte vet vad som kommer att hända oss, någon spänning i livet måste det ju finnas! Fast självklart tycker jag att vissa får för mycket av det som kallas motgång, som för dig och ja, kanske mig också.
    Min älskade 9 åriga hund ska dö, hon har fått juvertumör och har hjärtfel. Det är en tuff motgång, ska ta och fråga Gud vilken dag det blir. (Det blir en spruta den dagen jag ser att hon har ont)

    Kramisar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: