Vad det hela handlar om

Emma Stormdal är mitt namn och är född 1979. I mitt förra liv var jag många saker. Skådespelare, biografmaskinist, föreläsare och till och med författare, skulle man kunna säga. När jag var 30 år, i mars 2010 fick jag diagnosen kavernom i hjärnan efter ett epilepsianfall. Successivt blev mitt tal sämre och sämre och i oktober samma år blödde kavernomet, jag opererades och kunde därefter inte prata alls.  Sakta men säkert, med hjälp av rehabilitering kom talet tillbaka, delvis. Jag är nu ”friskförklarad” enligt försäkringskassan,  men resan är inte slut på länga vägar. Men jag bestämde mig för att berätta min historia för att dels kunna förstå själv, dels lämna bakom mig, men också att berätta för andra, skadade, anhöriga och friska.

14 thoughts on “Vad det hela handlar om

Add yours

  1. Hej Emma!

    Du skriver helt fantastiskt bra och direkt från hjärtat, precis så naket och ont som det gör!
    Vem jag är? Fick en hjärnblödning och vä sidig förlamning vi en olycka när jag var 20 och har ett tufft men ändå lyckligt liv. Kan mycket om detta ang omskolning, omplacering och utslagning när jag inte räckt till. Kämpat hårt i 14 år mot Förnedringskassan, men vann 2010 tack vare de rätta utredningarna. Neuropsykolog Håkan Nyman (Uppsala?) och psykolog och professor i neuropsykologi Birgitta Joahnsson? (tappat namnet) på Sahlgrenska har varit till stor hjälp för mig. Ja, förutom mina nära och kära som inte svikit när jag själv velat tillbaka till ”andra sidan”.

    Välkommen in i en av tuffaste av alla klubbar – Hjärnskador!
    Vill du ha kontakt med mig så maila!
    Kommer att följa dig på bloggen!

    Kramis från en medsyster : )

    1. tack så mycket! Ja hjärnskadeklubben har jag förstått har oerhört höga krav 🙂 uh. försäkringskassan. vad ska man säga. De som står en nära blir oerhört viktiga. Vet inte hur jag skulle ha klarat det utan dem. och hur jag skulle klara mig framöver utan dem. det vågar jag inte ens tänka på. jag kommer skriva till dig. Kram och tack för att du läser

  2. Jag har läst din blogg från början till slut. Ditt sätt att skriva får mig att leva mig in i det du upplevt och känna det du känt. En bråkdel av det du känt i alla fall, ingen kan sätta sig in i hur det verkligen är. Jag hoppas att du blir helt återställd därför du förtjänar inte det här. Det vet jag.

  3. Hittade hit idag via Twitter. Har nu läst hela bloggen. Du skriver enormt bra, trots det tunga ämnet blir det ändå inte för tungläst. Ger en väldigt fin personlig inblick i något svårt.

    1. tack! Jag försöker ju skriva så ärligt jag kan, och allting är ju inte bara tungt. Och det har varit viktigt att de delarna har fått plats också. Tack

  4. Hejsan Emma!

    Jag har läst bloggen från första början till där Du befinner Dig i dagsläget. Det är en underdrift att säga att den berör. Tårar längs kinder över Ofattbarheten med stort O och en sann glädje över Ditt sätt att beskriva denna resa med djupt allvar, humor och reflektioner som stundtals får en att tappa andan. Att ge den ett ansikte. Den konsten är få förunnade. Det vilar en stolthet i Dina texter som imponerar. En tydlighet i trasslet. Lejoninnor kan inte misstas. Du har en ny läsare.

    Med vänlig hälsning
    Robert

  5. Hej!
    Jag har länkat inlägget ”jag är en sån”, som jag tyckte var fantastiskt!
    På något ställe var det någon som missuppfattade och trodde att det var jag som var författare till det, jag var kanske otydlig när jag bara länkade och skrev ”läsvärt inlägg”. Det går så snabbt och man är van att länka till artiklar och bloggar som läsaren förstår inte är skrivet av den som länkat . Jag har i efterhand rättat till det och förtydligat att du är avsändare. Ledsen om det blivit missuppfattat.

    1. Haha, ja, jag såg det! Blev jätteglad att du hade länkat! Jag var inne där och skrev att jag hade skrivit texten. Jag vill ju att folk ska läsa, men är väl lite för blyg för att länka själv… 🙂
      Så tack, stort tack! /Emma

  6. Läste till min egen förvåning hela din artikel i Bang. Se det som en komplimang. Du är bra med orden, de sitter där de ska. Du har varit igenom och är i vad som verkar vara ett helvete med allt som hör därtill. Det gör dig starkare. skallbenet kommer växa sig starkare och med all säkerhet även det som sitter där under. Sen vill jag ge dig ett tips från mig, en eventuell idiot som sitter och tror att han kan ens föreställa sig i sin vildaste fantasi vad du tagit dig igenom. Och det är just det som är grejen. Att du kan skriva på det sättet. Antagligen är du redan på väg åt det hållet då du fått praktik på en tidning trots helvetet och det säger ju mycket om hur du kommer klara dig i framtiden. Försök att inte oroa dig och lita på att du kommer vidare. Jag hade varit imponerad av dig vare sig du hade haft problem med skallen eller inte. Du briljerar både med pennan och svärdet, fortsätt!

  7. Apropå sjukdomar…

    Med dr Annika Dahlqvists artegna = hälsobringande LCHF-kost = bara ca 20 % av socker och kolhydrater – till förmån för mera av animaliskt fett och ekologiskt vegetabiliskt fett av typ kokosolja och olivolja, sedan mer än fem år tillbaka, så har jag blivit av med min livshotande kärlkramp sedan ca tre år tillbaka. Jag är lagom viktig = jag mäter 1,81 m över marken jag går på, väger ca 70 kg och är numera frisk som en nötkärna = jag har ej ont någonstans och äter inga mediciner.

    Om detta skrev jag ett brev till en kompis om 2013 – och det finns på nätet här. Professor Göran Sjöbergs kåseri om livsfarliga kolhydrater går ej av för hackor heller – om hen så säger.

    Jag köper numera också företrädesvis sådant som är ekologiskt odlat = sådant som ej är gödslat med rötslam, konstgödsel och ej är sprutat med bekämpningsmedel.

    Tränar gör jag aldrig – men en timmes promenad i lugnt tempo blir det som vanligast varje dag. Det har jag hållit på med sedan mitten av 1970-talet. Det mår min Kropp helt enkelt utmärkt bra av.

      1. Jo… – Emma – det tycker jag själv också – och jag har i detta lärt mig att: ”Hälsan är ej allt – men utan hälsan får ALLT annat underordnad betydelse !”

        Som nu 74 år LivsErfaren så hoppas jag på att så småningom kunna sluta med att andas frisk.

        Varma hälsningar // Josef

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: