Bandaget var borta. Det var en smal strimma rakat från mitt på skallen och ner mot örat. För att hålla fast huden där de hade öppnat satt det inte stygn, utan häftklamrar. Ett glimrande diadem. Som Frankensteins monster, skojade vi. När håret växte ut skulle det bli likna en gloria som stod rakt ut från […]

  Jag vaknade. Det var förmiddag. Oktobersolen letade sig fram genom persiennerna. Allt var tyst och lugnt. Gunnel ringde inte på klockan, AnnMari stönade inte. I stolen avsedd för den vakande personalen satt den vackraste varelse jag sett med en kopp kaffe i handen. Svart blankt hår, ögon stora som, jag vet inte. Tefat är […]

 Undersköterskestudenten fick bannor. Han hade inte tömt min kateter. Man måste tömma innan det når till det här strecket, sa undersköterskan och pekade. Ja, just det, ok, sade studenten. Hrm, ursäkta, men jag vill påminna om att det är mitt kiss ni pratar om och att jag finns i rummet, sade jag inte. Katetern skulle […]

 Hans-Anders pratade högt. ”Du var lite svag igår, du bara sov och sov!” Jo man brukar väl vanligtvis bli ”lite svag” när man har spytt ett dygn i sträck och gjort en hjärnoperation? Och då kanske man får sova en stund första dygnet? Men jag är självklart ingen expert. Sade jag inte. Kunde inte. Så […]

Jag skulle ner till annan avdelning, bort från intensiven. Till en övervakningssal. Sjuksköterskan Hans-Anders pratade högt när han körde ner mig i hissen. För högt. Fanns det ingen policy för hur högt man får prata i hjärnskadepatienters närvaro? Det borde det finnas. Jag kopplades upp. Syrgas i näsan, dropp i armen, kateter och syrehaltsmätare på […]

Jag andades. Då måste jag finnas. Jag hade syrgasmask och skallen värkte. Men inte på det gamla sättet. Mer i skallbenet, inte innanför. Nån pratade med mig. Operationen hade gått bra. Jag låg på en avdelning som hette NIVA. Mina föräldrar var här och ville träffa mig. Somnade. — Vaknade. Mina föräldrar var där. De […]

KS. Vad jag vet, jag hade ju ingen aning om vart vi hade kört. Svängdörrar som slogs upp av min bår, korridorer, rum och människor som sprang. Precis som på film. Hade jag fått morfin? De sade det, men det kändes inte. Allt som kändes var mitt huvud som sprängdes om och om igen och […]

  Det här är kanske en dålig idé. Mitt liv från den 10 mars-10 finns ju noggrant dokumenterat i journaler. Mina tankar kring det hela är kanske sista gnuttan av integritet jag har kvar. Å andra sidan vill jag kanske väga upp den bilden av mig själv. Inför mig själv. Så att mina minnen av […]