12-14 oktober – Kommunikation

 Bandaget var borta. Det var en smal strimma rakat från mitt på skallen och ner mot örat. För att hålla fast huden där de hade öppnat satt det inte stygn, utan häftklamrar. Ett glimrande diadem. Som Frankensteins monster, skojade vi. När håret växte ut skulle det bli likna en gloria som stod rakt ut från […]

12 – 14 oktober 2010 – Kroppsvätskor

 Undersköterskestudenten fick bannor. Han hade inte tömt min kateter. Man måste tömma innan det når till det här strecket, sa undersköterskan och pekade. Ja, just det, ok, sade studenten. Hrm, ursäkta, men jag vill påminna om att det är mitt kiss ni pratar om och att jag finns i rummet, sade jag inte. Katetern skulle […]

Fragment 10-11 oktober 2010 – I huvudet

 Hans-Anders pratade högt. ”Du var lite svag igår, du bara sov och sov!” Jo man brukar väl vanligtvis bli ”lite svag” när man har spytt ett dygn i sträck och gjort en hjärnoperation? Och då kanske man får sova en stund första dygnet? Men jag är självklart ingen expert. Sade jag inte. Kunde inte. Så […]

9 oktober 2010, eftermiddag – Vaniljmilkshake

Jag skulle ner till annan avdelning, bort från intensiven. Till en övervakningssal. Sjuksköterskan Hans-Anders pratade högt när han körde ner mig i hissen. För högt. Fanns det ingen policy för hur högt man får prata i hjärnskadepatienters närvaro? Det borde det finnas. Jag kopplades upp. Syrgas i näsan, dropp i armen, kateter och syrehaltsmätare på […]

9 oktober 2010, morgon – NIVA

Jag andades. Då måste jag finnas. Jag hade syrgasmask och skallen värkte. Men inte på det gamla sättet. Mer i skallbenet, inte innanför. Nån pratade med mig. Operationen hade gått bra. Jag låg på en avdelning som hette NIVA. Mina föräldrar var här och ville träffa mig. Somnade. — Vaknade. Mina föräldrar var där. De […]